I fredags hade jag kunnat göra nästan vad som helst för att få sluta lite tidigare och hinna följa med när G klädde ut sig till Batman. Nej, det är ingen konstig läggning han har, utan han gästspelade helt enkelt på ett barnkalas. Själva utklädnaden i sej är väl kanske inte så mycket att skratta åt, men när man vet att G (för att inte bli upptäckt) parkerar våran knallgula bil ett par hus bort, och sen inte lyckas skaka av sig de något uppspelta barnen, utan måste springa genom halva Ulvkälla i Batman-dräkt med cape och allt och med ett gäng skrikande ungar efter sig, för att de inte skulle se vilken bil "Batman" drog iväg med, då förstår nog de flesta varför jag kunde gjort allt för att få se det.