ja, då var den över.. Innan det knappt hunnit börja... Hade EN semesterdag inbokad i sommar och den använde jag till att ligga sjuk i en bil utan AC ner till Göteborg. Det va alltså i fredags som min semester inträffade. Gick hem från jobbet vid lunch i torsdags eftersom jag kände att jag inte alls var särskillt frisk. Ont i hela kroppen och halsen. Snorig och huvudvärk. Men det skulle nog behövas en hel del mer för att jag inte skulle ha följt till Göteborg. Fredagskvällen blev lugn och vi var ut ock käkade för att sedan återvända till hotellrummet. (Iaf. jag och Linda och Lindas bror). Rickard och Jonas kom senare. Så där lagom mysiga luktandes kebab och ville gosa... Lördagen inleddes med lite shopping. Vår tilldelade timme blev i slutändan bara två timmar och jag tycker vi lyckades rätt bra. Det var bara jag, Linda, Jonas, Ejvin och Lars som shoppade. Resten (förmodligen med Rickard i spetsen) befann sig på Liseberg för att kunna få ut max av åkbandet. (Dom gick inte pluss på Rickard i lördags...) Sen på kvällen var det dags för konsert. Maiden på Ullevi!!! Fan va häftigt. Hade sittplats den här gången och det va ju inte så dumt. Hade nog inte orkat stå hela tiden. Sen var det rätt häftigt att sitta längst upp på läktaren och se hela Ullevi. Spelningen va grym. Helt i världsklass. Efter ungefär halva tiden hade nog chocken lagt sej för Liten och h*n började sparka i takt. Hann även med att träffa Sandra efter konserten. Det va ju ett tag sin jag träffade henne. Synd bara att det blev så lite tid. Inte lätt att organisera alla när man är 13 pers. som ska ta sig hit och dit i Göteborg.

På lördagkväll kom vi på att vi kanske skulle förlänga söndagens hemväg via Mantorp, eftersom det skulle vara dragraceing final där. Så istället för att ställa in GPS:en på härjedalen styrde vi mot Mantorp på söndag morgon. (Efter att ha försovit oss i en och en halv timme..)

Skapligt drag i Mantorp... Varje gång bilarna drog förbi (det låter ganska högt..) så drog magen ihop sej. Vet inte om det var av glädje eller rädsla, men det va inte så jätteskönt... Sen fortsatte resan (utan AC) hemåt. Väl hemma stöp jag i säng och har varit sjuk sedan dess. Hemma från jobbet måndag och igår, men idag kända jag att jag nog kan sitta här lika gärna som att jag sitter hemma och tycker synd om mej själv.

(Bilder kommer när jag hittat sladden till kameran...)

Jag orkar inte, men jag känner mej tvungen. G tjatar så han nästan blir blå på att jag ska uppdatera bloggen. Men jag säger som det är, det händer INGENTING!!! Eller, jo det gör det väl. Men jag känner mej totalt tom när det gäller att komma på något intressant att skriva. Idétorkan är total och det enda som händer i mitt liv just nu är att jag går hem efter jobbet, äter middag och lägger mej i soffan. Oftast somnar jag och vaknar lagom till att det är dags att gå och lägga sig. Sen sover jag hela natten och när jag vaknar känns det som om jag aldrig har sovit. Någonsin. Jag är trött hela dagarna och får inget gjort hemma, över huvud taget.

Förra helgen va vi på 30 + 30 års kalas i Iggesund. Mycket trevligt. Riktigt god mat och trevliga människor. Fast med tanke på mitt sömnbehov var jag nära att börja gråta vid halv fyra på morgonen när varken Agne eller Henrik visade något som helst tecken på att dom ville åka till stugan och sova. Jag och G satt i bilen och väntade och Nilsson sprang mellan bilen och festen och kollade läget. Tillslut kom han ut med nyckeln till stugan och sa att vi inte behövde vänta på dom andra. Vi hade alltså kunnat åkt MYCKET tidigare!!! Ganska trött på söndagen och trots att jag inte druckit alkohol på flera månader så kände jag mej bakis. (Med tanke på mitt "tillstånd" så var jag ju given chaufför trots att ingen frågat mej...)

Då har det oundvikliga inträffat. Min lilla cirkusfisk, som simmat uppochner i minst ett halvår, har kastat in handduken. Han har helt enkelt vandrat vidare till sin vän som gav upp mycket tidigare. Det blev naturligtvis en högtidlig begravning med massor av vatten och en extrasköljning ända ut till bajsdammarna. Nu är det ett stort tomrum som gapar mot mej i bokhyllan. Undrar vad jag ska köpa för att fylla ut det med...? Lägger in en minnsebild från tiden då båda fanns med oss.

(Kanske skriver några rader om helgens kalas senare...)

Kollade lite på nyheterna nu på morgonen och såg att regeringen vill få igenom att de som är psykiskt sjuka när de begår ett brott, tex. dödar någon, inte ska bli straffad med fängelse utan istället få vård. Detta skulle då bland annat gälla dementa och tillfälligt sinnesförvirrade personer. För det har väl aldrig hänt att en "frisk" människa hävdat tillfällig sinnesförvirring? I mina ögon är i stort sett alla som dödar någon sjuk. Undantag skulle kunna vara vid självförsvar eller dödshjälp. (Oavsett vad man anser om dödshjälp så behöver ju inte den "hjälpande" vara psykiskt sjuk...)

Mitt tips är att alla som döms för ett mord och sedan räknas som sjuk först ska få vård tills de anses friska, sen ska de sitta av straffet för det brott de begått. Då kanske det inte känns lika lockande att hävda att man är sjuk för att kunna bli dömd till vård istället för fängelse och sen agera mönsterpatient och bli fri pga. att man anses färdigbehandlad.

(Sen anser jag att det är alldeles för mesiga straff här i Sverige, men det är en annan disskussion...)

Jag känner mej allmänt irriterad och småförbannad på nästan allt och alla. Jag är trött på alla dåliga kommentarer. Jag går runt och är livrädd att jag ska göra mej osams med någon, för jag känner att jag snart kommer att skälla ut någon, (förmodligen fel person), för alla fel någon annan gör hela tiden. Vad är det som är så förbannat svårt att förstå?!! Hade även sett fram emot att få gå till barnmorskan och lyssna på Litens hjärtslag, men det blev inställt. Då blev jag också irriterad. Inte för att det blev inställt, utan för att det aldrig går in att Rickard INTE kan följa med på veckorna utan fortfarande jobbar i Norge och bara är hemma på fredagarna. Jag är trött på att påpeka det varje gång när frågan på föräldragruppen kommer upp: Kommer inte Rickard idag heller? NÄ!!! Eftersom dom lagt föräldragruppen på tisdagar så gör han ju inte det...

Nu ska jag dricka upp min choklad och fortsätta jobba och bara invänta nästa grej att haka upp mej på.