Jag känner mej allmänt irriterad och småförbannad på nästan allt och alla. Jag är trött på alla dåliga kommentarer. Jag går runt och är livrädd att jag ska göra mej osams med någon, för jag känner att jag snart kommer att skälla ut någon, (förmodligen fel person), för alla fel någon annan gör hela tiden. Vad är det som är så förbannat svårt att förstå?!! Hade även sett fram emot att få gå till barnmorskan och lyssna på Litens hjärtslag, men det blev inställt. Då blev jag också irriterad. Inte för att det blev inställt, utan för att det aldrig går in att Rickard INTE kan följa med på veckorna utan fortfarande jobbar i Norge och bara är hemma på fredagarna. Jag är trött på att påpeka det varje gång när frågan på föräldragruppen kommer upp: Kommer inte Rickard idag heller? NÄ!!! Eftersom dom lagt föräldragruppen på tisdagar så gör han ju inte det...

Nu ska jag dricka upp min choklad och fortsätta jobba och bara invänta nästa grej att haka upp mej på.